Vad gör en högskoleingenjör ? Vad jobbar ni med som jobbar som högskoleingenjörer och vilken ingenjörsutbildning har ni gått ?
Jag studerar själv till högskoleingenjör inom industriell ekonomi och är lite fundersam till vad man kommer kunna jobba med sen?
Har ni några tips ?
Hej! Idag hade jag ett jobbigt samtal med min chef där hon reagerade på något som jag sa och jag undrar om ni också tycker att det var helt olämpligt? Bakgrunden är att jag jobbar 80 procent och hon ville veta om jag avser att fortsätta med det. Jag ställde då en principiell fråga om hur man ska tänka runt arbetstid, är det viktigt med exakta timmar eller är det mer prestationen som räknas? Jag nämnde en kollega som jag uppfattar jobbar ungefär samma tider som jag, 9-16, och sa att jag tycker att min arbetstid och prestation ligger på samma nivå som honom. Då undrade hon hur jag kan veta vilka tider han jobbar. Rimlig fråga, jag ser ju inte vad han gör jämt eftersom han jobbar hemma mycket. Men vi är ett team på 5 personer och jag vet att han kommer vid 9, när han lämnat barn, och gå och hämtar dem 16. Han är en kommunikativ person och säger ofta till när han kommer och går. Så jag VET hur hans arbetstider ser ut. Min chef verkade tycka att det var olämpligt att dra jämförelsen med en kollega och det har hon kanske rätt i. Hade varit bättre att lämna honom utanför. Jag var inte ute efter att sätta honom i en dålig sits, men det är något som skaver för mig när jag ser att vi jobbar lika mycket ungefär och jag har 20 procent mindre i lön. Någon som varit med om något liknande? Och gjorde jag helt fel som nämnde kollegan?
Använder throwawaykonto för detta rantiga och kanske lite meningslösa inlägg. TL;DR: Frågan har säkert ställts tusen gånger förr, men hur får man ens intervjuer om man saknar arbetslivserfarenhet?
Kort om mig: Jag är 25 år gammal och har både pol.kand-examen och masterexamen i nationalekonomi.
Jag har dock aldrig jobbat vid sidan av studierna, jag har bara haft några vanliga kneg till sommarjobb för att kunna betala hyra under sommarmånaderna. Aldrig någonsin tänkte jag att mina yrkesval om somrarna skulle spela någon som helst roll för framtiden. Eller ja, val var det inte direkt heller, jag tog de sommarjobb jag fick i nära anknytning till mina föräldrars hemort.
Jag var inte heller särskilt insatt i vad jag faktiskt skulle göra när jag faktiskt var färdigutbildad, under de få gånger som jobb har diskuterats under min utbildning har det konstaterats att folk med min utbildningsbakgrund kan jobba med "typ vad som helst". När jag väl tog examen tänkte jag att det i alla fall inte kunde ta mer än några månader att få ett hyfsat enkelt inträdesjobb med en lön på 27 000 i månaden. Jag har ju trots allt en master.
Men tji fick jag. Nu har det snart gått ett år sedan jag tog examen och jag kan verkligen inte få något jobb. Hundratals ansökningar. Ett par intervjuer. Jag har inga som helst löneanspråk, och söker jobb i hela landet . Jag har haft samtal med jobbcoacher vid ett par tillfällen, låtit mitt cv granskats och läst igenom varenda jobbsökartips på hela nätet.
Men det går bara inte. Jag har sökt alla möjliga jobb inom bank/finans och myndigheter, allt från analytiker till kundtjänst och administrationsjobb. Varje morgon öppnar jag min mejlkorg och ser minst ett mejl i stilen:
> Det har varit många kvalificerade sökande till den här tjänsten och vi har tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater.
Vid det här laget känner jag att jag nästan tar vilket jobb som helst (och jag hade ärligt talat jobbat gratis om det var en tjänst med någon som helst anknytning till min utbildning). Samtidigt känner jag min akademiska bakgrund snarare är en nackdel för "enklare" jobb, eftersom jag naturligtvis hade försökt sticka i väg så fort jag hade fått möjligheten.
Att vi fortfarande befinner oss i en lågkonjunktur är inga nyheter för mig, och jag vet att söktrycket för de jobb jag söker är väldigt högt. Men det känns så oerhört frustrerande att inte få chansen att presentera sig för arbetsgivare och få förklara att verkligen vill jobba, utan att det alltid slutar med ett autogenererat mejl som konstaterar att det fanns mer relevanta kandidater.
Ni som varit i liknande sits, vad har ni gjort? Och för en som i nuläget bara vill ha ett jobb att gå till under sommaren, vad borde man söka för något?
Det här är min första post på reddit, så försök att ha lite överseende.
För ca 2 månader sen var jag på arbetsintervju på ett lite mindre företag, men som är ganska stora i sin specifika bransch. Rollen skulle innebära att avlasta både produktionschefen och VD:n, samt att driva lite logistiska effektiviseringar, digitalisera delar av verksamheten och utbildas i andra områden för att arbeta med det längre fram.
Efter intervjun fick jag till mig att allt verkade toppen, fram tills att jag blev erbjuden jobbet. Jag blev då tillfrågad om jag kunde tänka mig att börja som montör, för att lite längre fram kliva upp i den andra rollen. Detta för att behovet fanns och för att jag skulle lära mig lite mer om deras process.
Det här är inget som jag egentligen stör mig på, visst kände jag mig lite lurad men jag har inget problem med att meka lite ett tag. Dock fick jag till mig av bemanningsföretaget att interna förändringar hade gjort att rollen inte längre finns, medan VD:n sa att det inte alls stämmer.
Min fråga är då, tror ni att jag någonsin kommer att få tjänsten jag sökte från första början? Har fått till mig att de hittills är väldigt nöjda med hur snabbt jag har kommit in i arbetet, och att jag ses som en stor tillgång framåt.
Värt att tillägga att jag var arbetslös när jag erbjöds jobbet, därav blev det direkt tack, bock och signatur.
Tacksam för er syn på saken.
Sökte ett jobb som jag i nuläget känner mig osäker på. Jag vet inte om jag är redo att jobba där just nu, kanske om några år, men inte helt säker idag. Nu har jag blivit kallad till intervju.
Är det konstigt att ändå gå på intervjun och sedan eventuellt tacka nej om det inte känns rätt? Och skulle det kunna påverka mina chanser om jag söker dit igen i framtiden?
Hur många här valde yrke främst baserat på lön…
snarare än vad ni faktiskt är intresserade av?
Jag får känslan av att många hamnar i jobb de inte trivs i i längden och att det är därför många byter spår senare.
Om du är ärlig:
hade du gjort samma val idag?
Hej! Jag är en 34 år gammal man som bor i Uppsala. Jag är överviktig, autistisk, och har ADD. Jag har dessutom aldrig haft ett jobb. Jag har aldrig utbildat mig efter gymnasiet (fanns ingenting som jag ville plugga), jag har inget körkort (vill aldrig köra bil; vågar inte ens), inte en enda vän, har aldrig haft en flickvän, och aldrig heller ett jobb. Det känns som att jag omöjligtvis kan ställa mitt liv tillrätta så länge som jag är arbetslös; det är precis det som alla alltid har sagt till mig.
Tyvärr så har jag fått det klart för mig att jag aldrig kommer att kunna jobba. Jag har blivit utvärderad av både vården och av daglig verksamhet, och de har kommit fram till att jag helt enkelt har alltför stora problem för att någonsin kunna få anställning. Så här stod det t.ex. i min journal på 1177 efter att ha gått till läkaren för att få en utvärdering angående förlängd sjukskrivning:
“34-årig man med Asperger och ADD; mycket besvärad av symptomen. Utmaningar med uppmärksamhet, emotioner, minne, perception, språkfunktion, temperament, personlighet, uthållighet, igångsättning, att förstå samtal, social interaktion, att överblicka och prioritera, och abstraktionsförmåga.
Vad ska jag ta mig till? 😔
Hur lång tid tar det för dig att söka ett jobb? Vad är den jobbigaste delen med jobbsökandet?
Finns det något som hade gjort det enklare att söka fler jobb och hålla sig motiverad? Till exempel en AI som hjälper dig.
Jag frågar eftersom jag skriver en studie om jobbsökande och vill förstå hur folk upplever processen idag.
Hej allihopa hoppas ni har en trevlig helg. Runt en månad sen la jag upp en post där jag skrev hur svårt det var att hitta jobb inom lager och tyvärr har situationen inte ändrats. Tar studenten snart och hade planer att jobba under sommaren , tog både körkort och truckkort. Har sökt jobb sen början av året och har även skrivit in mig på arbetsförmedlingen, samt sökt till alla olika bemanningsföretag i Göteborg. Detta kommer va min första sommar utan jobb och om någon har tips eller kontakt skulle jag verkligen uppskatta.
Tack på förhand
Jag gillar mitt jobb, men jag hatar vintern. Och som så många andra svenskar drömmer man sig bort och tänker att de är omöjligt att flytta från Sverige.
Så frågan är till er som jobbar utomlands, eller har/haft möjlighet. Vad jobbar ni med?
Hej, jag har tänkt ett tag på skaffa nytt jobb och med det en ny karriär. Jag tänkte som murare.
Jag gick ut gymnasiet för 3-4 år sedan från bygg programmet som snickare men hittade inget arbete inom det efter så jag har fått jobba med annat.
Jag ville fråga om jag nu skulle försöka hitta jobb som murare tror ni jag behöver gå utbildning som murare eller kan jag söka jobb ändå även om jag utbildade mig som snickare och inte har jobbat inom byggbranschen?
Skulle vara väldigt tacksam för lite hjälp.
Ett gäng filmnissar kom till arbetsplatsen för ett stort företag, vill inte synas alls men kommer bli näst intill omöjligt. Vad har man för rättigheter och kan man få betalt? Det kommer antagligen synas på sociala medier i en stor kampanj
Jag har nyss fått prova att köra grävmaskin och det var ett stort uppvaknande. Jag brukar ha väldigt svårt att koncentrera mig, och har svårt att hålla igång länge. Men jag satt i grävmaskinen fem timmar i sträck i flera dagar och var inte ens trött efter. Hur är det att få jobb som grävmaskinist? Förutsatt att man har alla licenser och timmar och allt.
Jag bryr mig inte om lön, men jag vill ha jobb, inte investera i utbildning och sen stå arbetslös.
Just nu är jag sjukskriven sen länge och vill bara kunna börja jobba igen.
Jag försöker alltid att söka tidigt i rekryteringsprocesser då det gett god utdelning tidigare i mitt jobbsökande.
Jag använder mig främst av LinkedIn och Platsbanken, vilka sidor använder ni för att hitta annonser? Har någon erfarenhet av att använda AI (Gemini, copilot, chatgpt) för att hitta annonser?
Jag har nyligen skolat om mig via en YH inom IT och är snart klar med min LIA på ett företag som jobbar mot min tidigare bransch. Jag har +15 års erfarenhet därifrån, vilket är ganska värdefullt för dem. Jag har fått jobb efter LIA:n, med bra lön och 6 månaders provanställning.
Jag är ganska säker på att jag fått erbjudandet både för min prestation under LIA:n, men ffa. tack vare min tidigare erfarenhet.
MEN… 😅
Vi har försökt få barn i över 6 år, 2 år med IVF. Och nu, av alla tidpunkter, så har vi äntligen lyckats, jag är gravid. Vi är såklart överlyckliga, det här är det absolut viktigaste i livet, resten löser sig.
Problemet är bara att jag inte ens har börjat min anställning ännu (kommer att vara ca. 4-5 månaders vid första dagen), och BF är ungefär en månad innan provanställningen skulle ta slut.
Jag vet att de inte får diskriminera *pga*. graviditet, men med provanställning behöver de inte ange någon anledning.
Samtidigt vet jag att om jag skulle ångra min uppsägning så är jag välkommen tillbaka till mitt gamla jobb(är tjänstledig tills dagen innan nya anställningen börjar), gravid eller inte. Men det jobbet är ganska fysiskt och stressigt, och en stor anledning till att jag skolade om mig var just för att öka chanserna att bli gravid och kunna behålla en graviditet.
Det finns ju en liten chans att min kompetens och erfarenhet väger tungt nog för att det inte ska bli något större problem (förutom det uppenbara att jag försvinner ett tag). Chefen verkar vettig och schysst, men det är också ett stort internationellt bolag...
Min nuvarande tanke är att berätta så snart vi gjort första ultraljudet och allt ser bra ut, typ 3 veckor innan anställningen börjar. Jag gillar verkligen jobbet och teamet, och ser det långsiktigt, så det känns rätt att vara transparent. Om de då skulle dra tillbaka anställningen (kan de ens göra det?) så har jag ändå en fallback i mitt gamla jobb.
Vissa vänner säger att jag inte ska säga något så länge som möjligt, men det känns dum att försöka dölja det när jag ändå måste berätta sen, och provanställningen inte ens kommer hinna gå ut innan förlossningen. Vad vinner jag på det, liksom?
Worst case är väl att de avslutar min anställning efter några månader, och då är jag för långt gången för att få nytt jobb eller gå tillbaka till mitt gamla (där man ofta får gravidpending runt vecka 28–32 pga belastning och riskerna i yrket).
Så… vad tänker ni, är det kört? Hur hade ni gjort i min situation? Och hur hade ni tänkt om ni var min (framtida) chef?
I slutändan har vi det ändå ganska tryggt, min partner har ett stabilt, välbetalt jobb, vi har sparpengar och mitt gamla yrke är alltid efterfrågat. Så det kommer lösa sig oavsett.
Jag läser just nu ämneslärarprogrammet med inriktning gymnasiet och har engelska som förstaämne. Jag är ungefär halvvägs in i utbildningen och ska snart välja andraämne, vilket känns både spännande och lite stressande 😅
Just nu lutar det åt religion eller samhällskunskap, alternativt historia i “värsta fall”. (Jag veeet SO är katastrof på arbetsmarknaden man har inte så mkt val). Jag har däremot varken intresse eller behörighet för exempelvis matematik eller biologi/fysik/kemi.
Samtidigt är jag väldigt IT-intresserad och har funderat på om det vore smart att läsa lite IT-/programmeringskurser vid sidan av, kanske på halvfart, för att eventuellt kunna undervisa i programmering eller liknande gymnasieämnen i framtiden.
En plan c) jag också funderat på är att läsa master i engelska och kanske forska vidare senare för att kunna bli adjunkt/lektor i framtiden. Till och med haft tankar på att undervisa utomlands? Online? Vart som helst de finns jobb.. hur långt kan engelskan ta mig tro?
Så jag tänkte fråga er som är nyexaminerade gymnasielärare eller redan jobbar som lärare:
Hur ser arbetsmarknaden ut för er? Är det svårt att få jobb? Ångrar ni era ämnesval? Och har ni några tips kring hur man bör tänka strategiskt inför framtiden?
Tycker läraryrket känns väldigt rätt för mig egentligen, jag älskar språk, presentationer, att förklara saker och mötet med människor men ibland blir man ändå lite orolig över framtiden och vill höra hur det ser ut för andra 🙏
Jobbar på kontor på en liten avdelning med cirka 10 kollegor och stött på lite diskussion. Vi kör två scenarion på situationer om arbetstid och toalettbesök.
Scenario 1:
Du jobbar 08-16 och börjar jobba klockan 8, men 08:10 känner du att morgonkaffet satte fart på magen. Det är nu eller aldrig, det känns som om du är på väg att sprängas. Du hinner till toaletten och blir sittandes där i 15 minuter. Väl klar försöker du skamset återgå till arbetet utan att någon ska förstå att du just utfört en exorcism. Men ingen bryr sig, normalt att gå på toa.
Scenario 2:
Chefen har bett om att övertid läggs in. Du dyker upp 07:30 och börjar jobba men klockan 07:40 sätter magen fart och du blir sittandes på porslinstronen i 15 minuter. Väl efteråt påpekar kollegor att du inte kan fylla i övertid för att hälften av tiden spenderades på toaletten.
Jag anser att det fortfarande räknas som arbetstid då arbetsdagen hade påbörjats. Vad tycker ni?