u/Ill_Administration76 — reddlx

There are often threads here complaining about different scores, especially readiness and stress, being impacted during the luteal phase.

I just noticed that the pregnancy mode has insights for the readiness score and its contributors, explaining how they are affected during pregnancy and how they usually trend during the different stages of pregnancy (I added a screenshot for those who have never seen pregnancy mode).

I think this could be done with cycle phases too, i.e. "Oura member data suggests a tendency for RHR to increase a bit during the luteal phase, then decrease...", and may help people understand how their scores are affected for most of us due to changing hormones and metabolism.

Jag har nyligen skolat om mig via en YH inom IT och är snart klar med min LIA på ett företag som jobbar mot min tidigare bransch. Jag har +15 års erfarenhet därifrån, vilket är ganska värdefullt för dem. Jag har fått jobb efter LIA:n, med bra lön och 6 månaders provanställning.

Jag är ganska säker på att jag fått erbjudandet både för min prestation under LIA:n, men ffa. tack vare min tidigare erfarenhet.

MEN… 😅

Vi har försökt få barn i över 6 år, 2 år med IVF. Och nu, av alla tidpunkter, så har vi äntligen lyckats, jag är gravid. Vi är såklart överlyckliga, det här är det absolut viktigaste i livet, resten löser sig.

Problemet är bara att jag inte ens har börjat min anställning ännu (kommer att vara ca. 4-5 månaders vid första dagen), och BF är ungefär en månad innan provanställningen skulle ta slut.

Jag vet att de inte får diskriminera *pga*. graviditet, men med provanställning behöver de inte ange någon anledning.

Samtidigt vet jag att om jag skulle ångra min uppsägning så är jag välkommen tillbaka till mitt gamla jobb(är tjänstledig tills dagen innan nya anställningen börjar), gravid eller inte. Men det jobbet är ganska fysiskt och stressigt, och en stor anledning till att jag skolade om mig var just för att öka chanserna att bli gravid och kunna behålla en graviditet.

Det finns ju en liten chans att min kompetens och erfarenhet väger tungt nog för att det inte ska bli något större problem (förutom det uppenbara att jag försvinner ett tag). Chefen verkar vettig och schysst, men det är också ett stort internationellt bolag...

Min nuvarande tanke är att berätta så snart vi gjort första ultraljudet och allt ser bra ut, typ 3 veckor innan anställningen börjar. Jag gillar verkligen jobbet och teamet, och ser det långsiktigt, så det känns rätt att vara transparent. Om de då skulle dra tillbaka anställningen (kan de ens göra det?) så har jag ändå en fallback i mitt gamla jobb.

Vissa vänner säger att jag inte ska säga något så länge som möjligt, men det känns dum att försöka dölja det när jag ändå måste berätta sen, och provanställningen inte ens kommer hinna gå ut innan förlossningen. Vad vinner jag på det, liksom?

Worst case är väl att de avslutar min anställning efter några månader, och då är jag för långt gången för att få nytt jobb eller gå tillbaka till mitt gamla (där man ofta får gravidpending runt vecka 28–32 pga belastning och riskerna i yrket).

Så… vad tänker ni, är det kört? Hur hade ni gjort i min situation? Och hur hade ni tänkt om ni var min (framtida) chef?

I slutändan har vi det ändå ganska tryggt, min partner har ett stabilt, välbetalt jobb, vi har sparpengar och mitt gamla yrke är alltid efterfrågat. Så det kommer lösa sig oavsett.