
u/swedish_tcd

Ica snuvar unga på 10 000 kronor om året: ”Pågått i 15 år”
arbetet.seDärför blir det bostadskris även med marknadshyra – Forskaren: ”Det är problem överallt”
hemhyra.seInför marknadshyror i hela beståndet
>Sveriges bostadspolitik har i ett halvt sekel präglats av en närmast total intellektuell kapitulation där ingen tycks våga bryta dödläget. Under femtio år har politiker från höger till vänster sett på när krisen fördjupats och förvandlats till en permanent orättvisa som systematiskt drabbat unga. Medan Socialdemokraterna försvarar ett föråldrat system som skyddar de som redan bor och regeringen passivt ser på när rörligheten på bostadsmarknaden stannat av, står nästan en miljon människor i kö till dörrar som aldrig öppnas, och det bara i Stockholm. Som 29-åring i Stockholms bostadskö inser jag att jag sannolikt kommer påbörja min 40-årskris innan ett förstahandskontrakt ens blir aktuellt.
Att det står nästan 1 miljon människor i bostadskön är ett komplett totalt underkännande över hur hyror sätts i Stockholm.
Det är inte rimligt att det enda alternativet för unga att bo i centrala Stockholm är andrahandskontrakt. Med marknadshyra kan åtminstone den som vill betala mer få ett bättre läge. Även en ung butiksanställd hade haft råd att bo singel i en central etta, om den ville det. Om man inte vill betala så mycket så kan man välja att bo billigare i en förort. Det blir alltså ett individuellt val snarare än att som idag hyresnämnden bestämmer hur mycket jag ska kunna betala för en bostad.
Marknadshyra i Stockholm är därför inte bara en reform för att få bort köerna, det är en frihetsreform som leder till att folk kan välja själva att fördela olika mycket av sina egna resurser på vilken standard av boende dom vill ha. Folk kommer i större utsträckning än idag kunna välja vart dom bor.
Om jag känner att jag vill lägga en större av min lön på att bo centralt och spendera mindre på andra saker så borde det vara upp till mig.
En tvåa på 57m2 på Östermalm hade enligt HGF kostat 16 000 per månad i ett scenario med marknadshyra. För ett par är det 8 000 per person. Om hushållets bruttoinkomst är 50 000kr i månaden (alltså 25 000 per person), så blir det efter skatt och hyra 23 000 kvar att spendera på allt annat. Eller så hade paret kunnat välja att hyra en likadan lägenhet på söder för 14 000 enligt HGF och därmed ha 25 000 kvar, eller i en förort och ha ännu mer pengar kvar. Om man vill bo lyxigare och spara mindre så borde det vara upp till individen.
Jag kan tänka mig att det är många som hade gjort det valet om det var tillåtet att hyra förstahandskontrakt till marknadspriset, men idag blir man istället hänvisad till osäkra andrahandskontrakt. Som ni ser med räkneexemplet så är det inga unga med lågt avlönade jobb som blir utelåsta från förstahandsmarknaden med marknadshyra, även dom har råd. Men det som händer är att folk kommer prioritera annorlunda. Någon annan kanske tänker "Jo visst vore det najs att bo på Östermalm, men jag lägger hellre 5000 i månaden på min Avanza och bor i Aspudden istället". Valfriheten ökar.
>Det nuvarande systemet fungerar som en omvänd Robin Hood-princip där unga och resurssvaga subventionerar de redan etablerade. Den som fick sitt kontrakt på sjuttiotalet i en attraktiv innerstadslya betalar en bråkdel av marknadsvärdet, medan vi unga hänvisas till ockerhyror i andra hand eller nyproduktioner med hyror som äter upp hela disponibla inkomsten. Här faller Centerpartiets nuvarande förslag om marknadshyror i enbart nyproduktion platt. Genom att bara släppa hyrorna fria för de bostäder som ännu inte byggts tvingas min generation betala fullt pris för att föräldragenerationen ska kunna behålla sin livslånga rabatt i det befintliga beståndet.
>Kritiken måste dock riktas mot hela det politiska etablissemanget som i decennier vägrat se sanningen i vitögat. Socialdemokraterna påstår sig skydda de svaga men har i själva verket skapat ett monster där kötiden väger tyngre än behov. Samtidigt saknar den nuvarande regeringen modet att röra vid de underliggande strukturer som låser fast människor i bostäder som många gånger är större än deras behov. De pratar gärna om utbud men duckar för den stora elefanten i rummet, nämligen prissättningen. Att låta bruksvärdessystemet bestå är att acceptera att bostadskrisen fortsätter driva på bostadsbristen och med det ungas möjligheter till studier, jobb och framtidstro.
>För att lösa detta krävs en ärlig väg framåt med marknadshyror i hela beståndet kombinerat med en socialt ansvarsfull infasning. Det handlar inte om att chockhöja hyror över en natt utan om att skapa en långsiktig plan där prissignaler tillåts fungera så att flyttkedjor frigörs.
>Stöd ska gå till fattiga studenter, ensamstående föräldrar eller pensionären med låg inkomst genom riktade och förstärkta bostadsbidrag, inte genom generella subventioner till dem som råkade ha turen att vara unga för fyrtio år sedan. En sådan genomgripande reform kräver att vi slutar använda bostadsfrågan som ett slagträ i eviga valrörelser och istället inrättar en blocköverskridande bostadsgrupp, likt den framgångsrika pensionsgruppen, för att säkerställa spelregler som håller över decennier.
>Sverige har haft hyresreglering som en så kallad krisåtgärd sedan 1942 och varje år sedan dess har politiker förklarat att just nu är fel tidpunkt att agera. Men det finns inget perfekt tillfälle att städa upp efter 80 år av misslyckanden. Att Centerpartiet är det enda partiet som vågar viska om lösningen på Sveriges bostadspolitiska haveri är bra. Men det är också ett tragiskt underbetyg när övriga partier håller andan och fortsätter låta bostadsbristen förvärras. Det är dags att prioritera rörlighet och rättvisa framför bekvämlighet och att se till att framtidens generationer inte möts av samma hopplöshet som mött mig och alltför många unga med mig de senaste decennierna.
>Erik Johnsson, bostadspolitisk talesperson, Centerstudenter
Moderaternas förslag om trygghetshyra tycker jag är en bra modell för att införa en mer marknadsmässig hyressättning i Stockholm.
Det fungerar exakt som hur lokalhyra sätts idag, hyran sätts när man ingår avtalet och följer sedan ett konsumentprisindex. Klappat och klart, hur enkelt som helst.
Det dom inte föreslår är en modell där hyresvärden på eget bevåg ska kunna höja hyran för att bli av med en hyresgäst, utan det man föreslår är att man låter avtalet gå tillsvidare som idag med besittningsskydd men att hyreshöjningen bara följer KPI istället för att förhandlas med HGF. Det gäller även bara nya hyresavtal, så att ingen nuvarande hyresgäst drabbas av en stor kostnadsökning.
Andel med utländsk bakgrund i Stockholms stad
Hur kommer det sig att Bromma är så vitt?
Andel hyresrätter i inre staden
Jag skrev ett liknande inlägg för över ett år sedan, men från många kommentarer verkar det fortfarande som att ett flertal tror på att det knappt finns några hyresrätter kvar i centrala Stockholm. Men jag tycker att den senaste statistiken från staden visar en annan bild:
Inre staden totalt: 38% hyresrätt
Kungsholmen: 31%
- Fredhäll: 43%
- Kristineberg: 29%
- Kungsholm: 24%
- Lilla Essingen: 33%
- Marieberg: 14%
- Stadshagen: 49%
- Stora Essingen: 27%
- Östra S:t Göran: 29%
Norra Innerstaden: 37%
- Norra Adolf Fredrik: 27%
- Södra Adolf Fredrik: 38%
- Engelbrekts K:a: 26%
- Gustav Vasa: 36%
- Gärdet: 40%
- Hedvig Eleonora: 31%
- Hjorthagen-Värtahamnen: 43%
- Norra Johannes: 32%
- Södra Johannes: 41%
- Klara: 55%
- Västra Matteus: 28%
- Östra Matteus: 27%
- Oscars K:a: 23%
- Tekniska Högskolan: 81%
- Universitetet: 84%
Södermalm och Gamla stan: 44%
- Norra Högalid: 43%
- Mellersta Högalid: 46%
- Södra Högalid: 42%
- Västra Katarina: 54%
- Östra Katarina: 48%
- Mariatorget: 42%
- Reimersholme-Långholmen: 15%
- Norra Sofia: 48%
- Södra Sofia: 41%
- Storkyrkan: 62%
- Södra Hammarbyhamnen: 36%
- Södra Station: 14%
Så vart kommer uppfattningen från om att det inte finns några hyresrätter i stan? Kan det vara så att dom flesta lediga hyresrätterna aldrig kommer ut till den öppna marknaden (Bostadsförmedlingen)? Eller blir dom aldrig lediga? Eller något annat?
Bostadspriserna stiger – nya rekord i innerstan
Snittpris per kvadratmeter och utveckling senaste tre månaderna.
- Essingen: 88 302 (-1,3%)
- Kungsholmen: 111 558 (+5,6%)
- Östermalm: 129 837 (+5,1%)
- Vasastan-Norrmalm: 130 844 (+5,3%)
- Södermalm: 113 818 (+5,2%)
- Brännkyrka-Skärholmen: 48 644 (+1,7%)
- Hägersten-Liljeholmen: 79 125 (+4,3%)
- Enskede-Skarpnäck: 65 364 (+2,4%)
- Farsta-Vantör: 45 352 (-0,9%)
- Spånga-Kista: 30 624 (-0,4%)
- Hässelby-Vällingby: 36 464 (+0,2%)
- Bromma-Västerled: 65 750 (+2,9%)
Får flytta in i Östermalmsfemma – efter 42 år i bostadskö
>1984 skrev den sökande in sig i Stockholms bostadskö. Nu gav det utdelning: Efter 42,3 år i bostadskö får den sökande flytta in i en femrummare på Östermalm. Kvadratmeterhyran: 1 430 kronor per år.
>På onsdagen skrev vi om Hyresgästföreningens undersökning som visar hur ett plötsligt införande av marknadshyror skulle slå mot hyrorna i Stockholm. Undersökningen visade att det skulle drabba hyresgäster på Östermalm och Djurgården allra värst, områdets hyror skulle höjas med 106 procent. Och undersökningen visade också att större lägenheter skulle få högre hyreshöjningar än mindre lägenheter.
>I dag kan vi berätta en liten solskenshistoria – åtminstone för den enskilde hyresgästen. Andra tycker kanske mer att det är skräckhistoria om hur hyresrätter förmedlas i dag:
>Den 5 januari 1984 ställde hyresgästen sig i Stockholms bostadskö. För att få lite perspektiv: Det var drygt tre år innan dagens bostadsminister Andreas Carlson föddes. Vid den här tiden var socialdemokraten Hans Gustafsson bostadsminister, han var drygt 60 år gammal år 1984. Nånstans i den åldern är det rimligt att tro att den aktuella hyresgästen är – om hen ställde sig i bostadskön i tidig ålder, vill säga.
>I alla fall, i fredags, den 1 maj 2026, fick den köande till slut utdelning på väntandet. Efter 42,3 år i kön fick hen flytta in i en lägenhet de allra flesta bara kan drömma om: En femrumslägenhet på 165 kvadratmeter på Kommendörsgatan 9, ett par stenkast från Humlegården, i hjärtat av Östermalm. Hyran för våningen uppgår till 19 676 kronor i månaden, vilket innebär en kvadratmeterhyra per år på 1 430 kronor. Liten brasklapp: Lägenheten har renoverats och ny hyra ska förhandlas med Hyresgästföreningen.
>Och för att sätta detta i perspektiv: 42,3 år är den längsta kötiden en lägenhet har förmedlats med den senaste månaden. Den kortaste kötiden hittar vi för en etta i Barkarbystaden i Järfälla, en byggnad uppförd 2023. Lägenheten är 22 kvadratmeter stor och hyran ligger på 7 952 kronor i månaden. Här krävdes tio dagars kötid. Kvadratmeterhyran per år ligger här på 4 337 kronor.
>Mer statistik från april hos Bostadsförmedlingen:
> - Den mest klickade annonsen gällde en tvåa på Hornsgatan på Södermalm, 63 kvadratmeter för en månadshyra på 8 601 kronor (1 638 kronor per kvadratmeter och år).
> - 1 806 bostäder förmedlades under månaden. Den genomsnittliga kötiden var 8,5 år.
> - 288 studentbostäder och 188 ungdomslägenheter förmedlades. 160 av de totalt 1 806 förmedlade bostäderna var nyproducerade.
> - Under 2026 har totalt 7 269 lägenheter förmedlats av Bostadsförmedlingen i Stockholm.
> - Hittills i år har Bostadsförmedlingen förmedlat 648 hyresrätter till personer med kötider mellan 0 och 2 år och 200 till personer som hade varit registrerade över 20 år.
>Ramboll har på uppdrag av Hyresgästföreningen tagit fram en rapport som visar hur ett införande av marknadshyror skulle påverka hyresnivåerna i Stockholm. Rapporten visar att hyrorna hade dubblats på Östermalm medan de hade sänkts med hela 18 procent i Vinsta.
>I 78 av 87 områden skulle hyrorna höjas, snitthöjningen ligger på 39 procent. Värt att notera är att de här siffrorna exkluderar hyresrätter byggda efter 2013, eftersom man räknar med att hyrorna på dessa inte hade påverkats.
>Sett till stadsdelsområde är höjningen högst i Norra Innerstaden där den genomsnittliga månadshyran för en tvårumslägenhet på 57 kvadratmeter går från att vara 9 146 kronor i dagsläget till 16 118 kronor i ett marknadsscenario.
16 000 för en tvårumslägenhet på 57 kvadratmeter i Norra Innerstaden (Östermalm, Vasastan, Norrmalm) är ganska rimligt ändå. Det är lika mycket som en nyproducerad tvårumslägenhet i Rågsved kostar i dagens system.
100% låter ju som en jättehög ökning, men man måste bara komma ihåg hur låga hyrorna innanför tullarna är. En fyra på Östermalm hade gått från 15 000 (eller lägre lol) i månaden till 30 000 i månaden, det är lika mycket som vad nyproducerade fyror vid Nytorget blivit förmedlade för.
>Det finns också nio områden som hade fått sänkt hyra:
Husby och Råcksta -2%, Hagsätra och Vårberg -3%, Akalla -8%, Larsboda och Örby -10%, Kista -11% och Vinsta -18%
Det hade till och med blivit lägre hyror för dom områden med dom lägsta disponibla inkomsterna, det är också positivt.
Jag hade hellre sett ett system där jag kan betala 14-16 000 och bo innanför tullarna i en tvårummare med 0 dagar kötid än dagens system där jag kan betala 9 000, men måste vänta 20 år för privilegiet att göra så. För den som ställer sig i bostadskön idag och har 900 000 personer före sig i kön blir frågan snarare om dom någonsin kommer få den chansen.
Vad för system hade ni andra valt?
Dubbla köpoäng för gifta – och tillfälliga kontrakt efter en separation. Flera partier vill nu rita om spelreglerna på Stockholms bostadsmarknad.
Oftast hör man ju att vi behöver hyresreglering för att skydda låginkomsttagare innanför tullarna, men är det verkligen fattiga barnfamiljer som bor i hyresrätter där?
Nja, inte riktigt.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rqLXw/aftonbladet-granskar-stockholms-storsta-hyresratter
>För många familjer är det en ouppnåelig dröm att komma över en större hyresrätt i landets huvudstad.
>Men vilka är det som får de mest attraktiva hyresrätterna – och hur går det till?
>Aftonbladet har granskat hyresrätter i Stockholm som är större än 180 kvadratmeter.
>Totalt omfattar gransknignen 512 stycken lägenheter.
>Kartläggningen visar att den genomsnittliga hyresgästen är en höginkomsttagare och snittinkomsten per hushåll är drygt 2,7 miljoner kronor per år.
>I mer än hälften av hyresrätterna bor det bara en eller två personer.
>Få förmedlas
>Aftonbladets granskning visar att bara fem lägenheter över 180 kvadratemeter med tillsvidarekontrakt har förmedlats av Bostadsförmedlingen efter 2010.
>512 största hyresrätterna
> - I 78 lägenheter bor en person.
> - I 233 lägenheter bor en eller två personer.
> - I genomsnitt bor det en person per 71 kvadratmeter.
Vilka är det egentligen hyresregleringen skyddar? Det verkar vara dom rika som vinner mest på den, dom köper sina billiga kontrakt i stan och bor ensamma på 200 kvadrat medans fattiga barnfamiljer får nöja sig med dyr nyproduktion i Rågsved.
>[...]
> Det alla i våra villaområden måste förstå är att långgrannen i ”orten” på andra sidan stan är lika svensk som grannen i huset bredvid. Det förenar oss alla i slutet av dagen. På så många vis är vi också redan tvångsblandade, då vi bor inom samma landsgräns. Hur kan man ”tvångsblanda” något som redan är ”blandat”?
>Jag tror att alla hade gynnats av lite tvångsblandning i sitt liv. Jag vet i alla fall att jag har det. För mitt liv är så mycket rikare idag än vad det var i villaområdet. Mina vidgade vyer har gjort att jag inte längre vill fly. Idag är jag fri och lever ett intressant liv.
>Därför säger jag ja tack till tvångsblandning. Låt inte alla envisa och trångsynta villaägare slå ner detta mycket viktiga förslag, för det är precis vad vi behöver. Låt tvångsblandningen laga detta trasiga land!
>Simon Ekegren
Socialdemokratisk debattör
Kan det här vara den mest verklighetsfrånvända sossen?
Men han säger i alla fall rakt ut vad sossarna vill göra, som dom andra sossarna inte vågar säga.
>
"långgrannen i ”orten” på andra sidan stan är lika svensk som grannen i huset bredvid"
>"Alla hade gynnats av lite tvångsblandning"
>"Första gången jag hörde om förslaget som av vissa kallas för ”tvångsblandning” blev jag lycklig."
>"Hur kan man ”tvångsblanda” något som redan är ”blandat”"
>"Min uppväxt utspelades alltså i det idylliska villaområdet; jag växte upp i vad somliga skulle kalla för den svenska utopin. [...] mitt uppväxtområde hade gynnats av att bli lite mer tvångsblandat."
Det här just dom här åsikterna som sossarna står för men inte vill säga öppet.
Företrädare för fastighets- och byggbranschen: Om dagens modell hade fungerat hade man inte behövt vänta i årtionden på en lägenhet i Stockholm.
Hyresmarknaden i Stockholm präglas i dag av rekordlånga köer, en omfattande andrahandsmarknad och ett mycket lågt förtroende hos allmänheten. När människor inte kan få en bostad där jobben finns påverkas både personliga livsval och Sveriges tillväxt. Det är inte en ideologisk ståndpunkt utan en slutsats som delas av forskning, myndigheter och internationella organisationer.
Företrädare för Hyresgästföreningen menar i sin replik att reformer av bostadsmarknaden skulle skapa nya låsningar. Resonemanget är märkligt. Problemen de beskriver är i själva verket konsekvenser av dagens system.
Hyresgästföreningen skriver att reformer skulle sätta krokben för livsplaner och göra det svårt för barnfamiljer att flytta till större bostäder när familjen växer. Det verkliga problemet, som vår rapport pekar på, är att unga vuxna har väldigt små chanser att ens få ett hyreskontrakt i Stockholm. I dag är genomsnittsåldern för att tilldelas ett förstahandskontrakt i de inre och yttre förorterna över 40 år och närmare 50 år i innerstaden. När köerna ökar stängs unga ute, men också äldre personer som saknar kötid.
Hyresgästföreningen hävdar att rörligheten på svensk bostadsmarknad är bland de högsta i Europa. Detta stämmer inte när det kommer till hyresmarknaden i Stockholm. Ett talande exempel på den låga rörligheten är att det i dag står fler personer i Stockholms bostadskö än antalet hyreskontrakt som förmedlats sedan kön startade på 1940-talet.
Vidare pekar de på bostadsbristen som det verkliga problemet. Forskning från KTH visar dock att bruksvärdessystemet gör att dagens hyresrätter används ineffektivt. Då hyresrätter står för en tredjedel av beståndet ligger en stor del av lösningen att använda de bostäder som finns på ett bättre sätt och samtidigt skapa bättre förutsättningar för nyproduktion.
Vi förespråkar inte chockhöjda hyror. Våra förslag bygger på att värna dagens hyresgäster och långsiktigt fasa in ett system där det är människors efterfrågan som sätter priset och att alla ges möjligheter att hyra, inte bara de som har rätt kontakter eller lång kötid. Vi vill inte heller försvaga hyresgästerna. Tvärtom vill vi stärka deras ställning genom förutsägbarhet, jämförbarhet, starkt konsumentskydd och riktade stöd utifrån behov.
En förändrad hyresmarknad skulle både öka rörligheten i det befintliga beståndet och skapa bättre förutsättningar att bygga fler bostäder. När fler bostäder byggs och människor lättare kan flytta dit jobben finns stärks både arbetsmarknaden och tillväxten.
Om dagens modell hade fungerat hade vi inte haft köer på nära ett decennium och ett så lågt förtroende för hyresmarknaden. Frågan är därför inte om systemet behöver förändras, utan hur.