u/Chance-Cucumber2360

I usually watch pretty dark drama heavy shows (Succession, Breaking Bad, etc, and a bunch of crime detective shows).

I’m looking for recommendations on shows to watch when I’m feeling anxious, or having an off day, something to take my mind off of things. I know comedy shows would probably be good for this, but for some reason, I never watch comedy. I usually tend to watch drama. So I don’t know anything about comedy.

I’m open to recommendations of all genres.

Hello!

I’m a 24 year old woman, who has been considering going on solo trips, but I’ve never really done it before.

The thing is, I have mild cerebral palsy. It doesn’t affect my daily life too much, I live alone, in a different city than my family, I can take care of myself and don’t really need accommodation. I’m just worried traveling alone, can maybe be “unsafe” for women in general, but even more so with a disability. I’m pretty small, and not as physically strong as most people.

I’m from Sweden, and I have traveled alone within Scandinavia, and I was comfortable with that. I feel safe in Scandinavia. But outside of Scandinavia, I’ve only traveled with parents or brothers (who are big and physically strong, so I feel safe with them).

Also, since I’m a student, I don’t have the means to live in luxury hotels etc, so Airbnbs would probably be the go-to.

I’m interested in going to places in Europe mainly, maybe the US too. Paris, Berlin, Rome, Venice, Florence, New York, London, Dublin, Vienna, Prague, etc. I like history, art, museums, music, and stuff.

Anyway, does anybody have some advice?

Edit: I’m not really asking about accessibility. I’m asking about safety as someone who may appear vulnerable.

Hello!

I’m a 24 year old woman, who has been considering going on solo trips, but I’ve never really done it before.

The thing is, I have mild cerebral palsy. It doesn’t affect my daily life too much, I live alone, in a different city than my family, I can take care of myself and don’t really need accommodation. I’m just worried traveling alone, can maybe be “unsafe” for women in general, but even more so with a disability. I’m pretty small, and not as physically strong as most people.

I’m from Sweden, and I have traveled alone within Scandinavia, and I was comfortable with that. I feel safe in Scandinavia. But outside of Scandinavia, I’ve only traveled with parents or brothers (who are big and physically strong, so I feel safe with them).

Also, since I’m a student, I don’t have the means to live in luxury hotels etc, so Airbnbs would probably be the go-to.

I’m interested in going to places in Europe mainly, maybe the US too. Paris, Berlin, Rome, Venice, Florence, New York, London, Dublin, Vienna, Prague, etc. I like history, art, museums, music, and stuff.

Anyway, does anybody have some advice?

Edit: I’m not really asking about accessibility. I’m asking about safety as someone who may appear vulnerable.

Hej! Jag vet att många inte gillar sådana posts men aja.

Varje gång jag har en planerad aktivitet eller liknande, så får jag ångest och kan typ inte slappna av. T.ex. varje morgon när jag ska till skolan (pluggar på högskola) så sker detta. När jag väl är framme så försvinner ångesten, och allt är lugnt. Jag har ingen ångest gällande utbildningen eller skolan i sig, jag tror det är något annat. Samma sak händer om jag har en schemalagd/planerad aktivitet, träff med vänner, tandläkare etc. Jag kan inte slappna av, jag väntar bara på att tiden ska gå. Men när jag väl är framme, så är ångesten borta.

Så här har det varit hela mitt liv. Det spelar ingen roll om det är något som är flera timmar fram. Kan ändå inte slappna av. Tror det har med att passa tider att göra, om jag inte har en tid att förhålla mig till så är det inga problem. Men jag är aldrig sen till något, är nästan alltid 15-20 minuter tidig till allt.

Jag har dock märkt att jag blir (ibland kanske orimligt) irriterad när andra blir sena. Det känns som att planen jag har i mitt huvud blir förstörd. Jag har misstänkt sedan jag var liten att jag kanske har någon form av autism (har svårt att socialisera, gillar att ha saker på ett visst sätt, specialintressen, svårt att läsa av folk etc.) så det kanske har något med det att göra? Har dock aldrig gjort någon utredning eller så.

Finns det någon annan som känner såhär? Finns det något man kan göra åt det?