r/PsykiskHalsa

Hej. Jag vet inte ens hur jag ska börja skriva detta eller vad jag ska förvänta mig av det. Men är 24 år gammal, haft ett spelproblem vid 19 års åldern, med föräldrarns hjälp så löste det sig o jag höll mig borta. Efter det skaffade jag sambo, nu 1 barn på 1 år. Men tyvärr fick jag ett återfall för cirka 1.5 år sen där de resulterat i enorma pengar bortspelade och enorma blancolån. Cirka 550k… skamligt o ens säga den siffran men ah texten blir konstigt för ser knappt o skriva av tårarna och kan inte tänka riktigt. Börjar köra ihop sig rejält nu med betalningar utan att sambon ska märka.. börjar bli dags o berätta. Hur ska man ens börja? Ska man förvänta sig på det värsta direkt att hon lämnar mig tillsammans med barnet och jag blir ensam i detta? Mitt psyke är helt förstört, utan henne o barnet så klarar jag inte det.. jag vet riktigt själviskt sagt när jag borde tänkt på de innan jah spelade bort allt o tog massa lån men lätt sagt nu och svårt gjort när man hamnar i de beroende… snälla nån, hur ska man en börja berätta..?

Jag har i flera år mått dåligt. Nedstämd etc, och har misstänkt att det kan handla om depression. Har även länge haft problem med hetsätning (en slags ätstörning).

Sökte vård på vårdcentralen, men de trodde inte det var något psykiskt och tog blodprover för att se om det var något fysiskt. Det var det ej. Fick göra MADRS-S (självuppskattningstest för depression). Fick 38 i poäng, vilket kan tyda på djup depression. Men fick ingen hjälp med det psykiska måendet.

För ett och ett halvt år sedan började jag få ångest och panikångestattacker. Sökte återigen hjälp. Samma vårdcentral, men annan läkare. De ville bara skicka mig till psykolog för att utreda om jag har intellektuell funktionsnedsättning. Vilket jag inte tror att jag har, och även om jag har det så tror jag inte att det är orsaken till mitt mående. Så det blev ingen sådan utredning.

Bytte vårdcentral. Återigen ingen hjälp. Fick bara göra ett nytt MADR-S, och fick den gången 40 poäng.

Har haft självmordstankar och självskadebeteende ett tag. Övriga besvär är kvar. Sökte hjälp på ny vårdcentral. Fick träffa psykiatrisköterska. Fick läkartid. Gick till läkare också. Ingen av dem vill göra något åt mitt mående.

Har kontaktat ätstörningsmottagning och psykiatrisk mottagning på sjukhus, via egen remiss. De hänvisar mig tillbaks till vårdcentralen.

Jag har försökt få personligt ombud, men fick avslag. Jag har nu kommit till den punkten att jag börjar känna att jag inte längre orkar kämpa för att få hjälp, samtidigt orkar jag inte längre leva om jag ska må såhär. Måendet blir ju successivt sämre.

Hur får jag hjälp egentligen?