Och då menar jag inte det klassiska svaret typ ‘tillräckligt för att täcka sina utgifter varje månad’ eller ‘rikedom är frihet’ osv 😅
Jag menar mer konkret:
Vid vilken nivå i nettoförmögenhet/investerat kapital känner ni spontant att ‘okej, den här personen är faktiskt rik på riktigt’?
Edit: Ni har övertygat mig! Om jag skaffar katt skaffar jag också försäkring på ca 300 kr/månaden. Många tycker också att 200 kr/månaden är för lite för foder+kattsand. Säg att kattens månadskostnad blir 600 kr, då har jag fortfarande ca 3,900 kr över per månad.
Hallåja! Jag vill verkligen skaffa katt, men funderar över min ekonomiska situation och undrar om det är oansvarigt.
Jag är student, och jag har haft katter sedan jag var 10, så kunskapsmässigt jag vet att jag kan ta hans om dess behov osv. Frågan handlar om kostnaden att äga katt.
Som ni ser har jag 4,543 kr över varje månad efter att alla obligatoriska kostnader är betalda. Detta har hittills gått till övrigt nonsense som typ kläder osv, men oftast går mycket till sparkontot.
Min buffert ligger stabilt på 53,000 kr och växer, så jag har en ekonomisk krockkudde om något skulle inträffa.
Mitt största bekymmer är om katten skulle bli sjuk/skadad så att plötsliga veterinärkostnader skulle dyka upp. Vi har haft kattförsäkring innan och den har alltid kostat mer än man fått ut av den när katterna behövt vård, så jag tänker istället själv spara undan 250 i månaden till ett "kattkonto" ifall olyckan inträffar.
Dessutom, om jag skaffar katt kommer jag först flytta till en större lägenhet (just nu bor jag på 21 kvadrat), och det kommer att höja hyran med ytterligare 1,000-2,000 kr, vilket ger mig ännu mindre spelrum.
Vad tycker ni? Kan jag med gott samvete skaffa en kattunge?
Hur ser ni på er ökning? Nöjda eller inte?
För kontext: jag är en 30-årig man som bor i Stockholm, ensamstående.
Utgifter är baserade på medelkostnader per kategori jag haft under de senaste 6 månaderna.
Är det något som sticker ut som jag borde ha koll på och skära ner på?
Det som ligger under sjukvård är en frivillig och ofarlig specialistbehandling som egentligen även kunde gå under övrigt, så var inte oroliga över att ni ser det 😄
Det som är över efter månaden planerar jag att spara i buffert och i indexfonder.
Hej, jag är en 33 jordsnurrig man som har ett fast jobb och undrar hur folk kan ha så mycket pengar på börsen? Ser dagligen folk med sina skryt inlägg att de bara gick plus 40 000 denna dagen och andra som har flera miljoner … hur?? Jag äger en lägenhet och har ca 2,5 miljoner i bolån, samt 300 k i CSN. Ingen bil eller annat för de har man inte råd med, har ca 100k i privat sparande i fonder o aktier. Vad gör jag för fel ?! Det är inte ”bara att öka lönen”, byta jobb i en marknad som inte är i bästa läget nu heller. Tips?
Jag pendlar ganska långt ( kör ca 3500-4000 mil/år) och lägger på tok för mycket pengar på bensin. Leker därför med tanken på att ersätta min gamla Volvo 945 med en modern(are) dieselbil som drar typ hälften så mycket. Jag behöver dock ha en större kombi så har kollat på främst ca 10 år gamla Volvo V70/V90, Mercedes E-klass och BMW 5-serie, alla diesel, med 10-15000 mil och absolut inga värstingmotorer, med budget på max 200 tusen.
Kalkylen ser ganska bra ut tills jag börjar kolla på försäkringspriser. Har aldrig ägt en bil nyare än 25 år gammal så har absolut inga referensramar. Betalar i nuläget 4000 kr/år för helförsäkring.
De bilar jag har kollat upp priser på ligger på mellan 10 och 25000 kr/år, där Mercedes verkar vara billigast och BMW dyrast. Förstår att detta är premiummärken men är ju ändå inga ovanliga bilar så undrar ändå om det är "normalt"?
Kan tillägga att jag är 30, bor i villa på landsbygden och har aldrig varit vållande till någon olycka.
Hej vänner!
Nu hände det, har klivit över 10Mkr i investerat kapital på börsen! Det är faktiskt en stor milstolpe känns det som, typ samma som 1Mkr för några år sedan.
Har bara min fru att prata med det om och hon tycker det är ointressant och att jag bara tänker på pengar…
Tänk vad konstigt, när man analyserar sig själv inser man att den största drivkraften är rädsla. Minns fortfarande mina föräldrars bråk om pengar och bolåneräntan på 90-talskrisen. Lärde mig tidigt vad ordet konkurs innebar.
Fast att jag idag har betydande tillgångar utanför börsen, fastigheter, bolag, är frisk medelålders och arbetsför, är rädslan allt där. Ta hand om varandra.
Hej, någon som har koll på om man kan flytta en tjänstepension som man får inbetalningar på? Är vanlig itp1 och får inbetalningar av min arbetsgivare varje månad. Har Skandia men vill flytta till Avanza, läst lite om flytträtt men förstår inte om det gäller aktiva tjänstepensioner eller om det är upp till arbetsgivaren och dom kan neka om dom vill. Långhelg nu så behöver vänta tills måndag att fråga jobbet men tänkte kolla om någon har koll under tiden.
Tänkte lyxa till det 2028 och åka till Thailand med familjen, utöver vanliga charter årligen, så tänkte jag sätta upp ett spar inför resan. Det krävs ca 100k-130k har jag kommit fram till.
Tänkte spara 3000 extra per månaden fram till dess, 30 månader och lägga resten cash när det blir dags.
Men, 2 år är lång tid, men inte tillräckligt lång tid för att spara i aktier, fonder, gränsfall, sparkonto, 1.3% idag, sen skatt.
Vad gör man?
Kanske är för ... meningslöst att göra det ena eller det andra? För litet kapital, för kort tid?
Tjo sweddit.
Jag ska läsa ett program på universitetet och har blivit erbjuden en fin studentlägenhet nära centrum i en medelstor stad. Jag kommer maxa CSN också så det blir 13 500 kr i månaden förutom Juni och Juli.
Hyran ligger på 5600 spänn exklusive el. Varmvatten, internet, och kabel-TV ingår. 12-månaders hyra gäller.
Mina andra fasta utgifter som jag har just nu och kommer ha:
Mobilabonnemang: 299kr
Frisktandvård: 40kr
Spotify: 130kr
Mat: ca 2000 kr
Räknar jag ut allt så blir det ungefär 5200-5400kr kvar i månaden. Det räcker väl till hygeinartiklar, lite kläder, lite nöje och sparande.
Jag har pratat med mina kompisar och de har sagt att det är för dyrt. Att jag bör inte lägga en sån stor del av min inkomst på boende.
Själv ogillar jag att dela på boenden, och vill gärna bo själv. Jag kommer maxa CSN lånet och lägga undan pengar i mitt sparkonto såklart.
Vad tycker ni kring det?
Obs! Kommer bo där i 4 år då mitt program är 4-årig.
Har ett lyxproblem som behöver lite input.
Jag och min sambo som är i 30års åldern har nyligen sålt vår bostad med vinst och sedan skrivit på kontrakt för en villa. Vi behöver som minst gå in med kontantinsats på 700.000 men har totalt 1,3m att spela med från försäljningen.
För varje 100.000 i insats minskar/ökar månadskostnad med 400kr. (Ränta/amortering)
Vill man maxa kontantinsatsen eller lägga så lite som möjligt alt. mittemallan och investera resten?
Vad hade ni proffs gjort?
Som titeln lyder sparar inte mina föräldrar till pensionen utan lever i stället i nuet. Hur får man egentligen en person att börja tänka på månadssparande i exempelvis fonder?
Hur lyfter man frågan på bästa sätt? Hur hade du sagt till en vän/kollega/bekant?
Det känns som att fonsparande är väldigt tabu för vissa, att man kanske inte börjar spara eftersom man inte vill sätta sig in i det?
Är fasträntekonto det enda rimliga?
Jag är ny på detta så jag skriver för även de som är nya.
Jag har ett bolån som ligger just nu på ca 740 000sek, när jag ansökte om det hade jag ca 3% i ränta bundet första året.
När det bundna lånet på ett år gick ut så blev det på rörligt bundet i 3 månaders intervall på 4%.
Jag är dålig på detta, men tyckte baserat på Reddit så var 4% i dagens läge rätt högt?
Jag tog en bild på SBAB hemsida som erbjöd 3,2% och skickade den till min bank och skrev:
”Hej jag har 4% ränta rörligt hos er, SBAB erbjuder 3,2%. Behöver jag byta bank för att få denna ränta?”.
Dagen efter fick jag rörlig ränta på 3% från Länsförsäkringar. Sparar 600sek i månaden.
Bara lite fyi.
Från Ekot imorse. Tror ni det kan bli verklighet efter valet?
https://www.sverigesradio.se/artikel/liberalerna-en-halv-miljon-ska-vara-skattefritt-pa-isk
Det florerade en hel del inlägg om hur man ska vikta om eller vikta bort USA av olika anledningar (värderingen var för hög, man vill inte ha pengar i USA för att Trump är president, det är bara Mag7, satsa mer på Sverige/EU ö, kronan har "stärkts", osv mfl etc).
Hur ser ni på det idag? Är vi nöjda med valen och utvecklingen?
Kan förstå att känslan kanske är kvar men tänker också på denna artikel:
https://www.svd.se/a/43Ekx9/smaspararnas-misstag-att-salja-usa
Har själv inte ändrat min spar filosofi och har själv 30 års sparhorisont och kör ca 80% globalt.
Vore kul att höra era great success, fails och reflektioner.
Hej på er!
Jag söker lite perspektiv och råd kring min ekonomi. Jag är 30 år gammal och har jobbat fem år som analytiker. Trots att det på pappret ser okej ut, känner jag mig ganska vilsen. Jag har ingen tydlig bild av hur jag bör förvalta min ekonomi, min karriär och min pension framöver nu när jag klivit in i 30-årsåldern.
Min ekonomiska situation:
Mina funderingar och dilemman:
1. Pensionen – bör jag vara mer aktiv? Just nu gör jag ingenting med min pension. Jag har AP7 Såfa för premiepensionen (PPM), men där finns bara 53 000 kr än så länge. Min pensionsprognos ser ganska dyster ut: ca 31 000 kr före skatt vid 70 års ålder.
Fråga: Hur mycket bör jag aktivt styra om här? Går det att optimera prestandan avsevärt, eller är det bara tiden och löneökningar som kommer göra skillnad?
2. Karriär vs. Livskvalitet: Mitt nuvarande jobb kräver väldigt lite av mig. Jag jobbar effektivt kanske 15 timmar i veckan, men jag har nått ett lönetak. Jag kan inte förvänta mig några större hopp på 10–20 % i lön utan att byta arbetsplats. Nu väljer jag mellan två spår:
A) Söka nytt jobb/befordran, "grinda" och försöka pressa upp lönen till 55k–60k+, vilket innebär en full 40-timmarsvecka och mer stress.
B) Behålla mitt nuvarande "low effort"-jobb och istället lägga all energi på att maximera min privata investeringsportfölj för att få extra inkomst därifrån. Nackdelen är att min pension förblir låg.
3. Portföljen – har jag för mycket överlapp? Just nu: 50 % fonder (hälften Global, 30 % USA, 15 % Europa, 5 % EM), 35 % aktier (nästan bara Tech) och 15 % cash. Inser att jag är extremt tung mot USA/Tech (globalfonder är ju redan ~70 % USA). Borde jag förenkla basen och diversifiera aktiedelen mot mer defensiva sektorer?
4. Livskvalitet vid 35–40 – vilken nivå krävs? Mitt mål är att kunna leva mer lyxigt om 5–10 år (flyga business class för långdistansflygningar, handla mat utan att kolla prislappen, köpa mer designerprylar). Vilken total månadsinkomst (lön + passivt) eller total förmögenhet tror ni krävs för att hålla den livsstilen i Sverige utan stress?
Vad hade ni gjort i min sits? Vad ångrar ni att ni gjorde (eller inte gjorde) när ni var 30?
Tack för alla insikter!
Hej. Jag snubblade nyss in på ”klarnakortet” sektionen i deras app och såg att man kan få cashback på köp. Då jag har 0 erfarenhet av kreditkort och dylikt bollade jag lite med AI och konstaterade att den ~1% man får är inte jättedramatisk på bankkontot, särskilt med tanke på månadsavgiften för tjänsten. AI tipsade då om Bank Norwegian som inte har någon avgift men 0,5% cashback. Det finns även ett tak på 100 tkr/år vilket skulle vara 500kr i cashback per år.
Nu vänder jag mig till er lite mer kunniga och erfarna. Rent logiskt känns det som en vinst att få cashback på sina köp ifall man mentalt ser kreditkortet som ett vanligt kontokort och använder det på ett disciplinerat sätt. Återigen är ju summorna dock en piss i Mississippi, eller?
Vad säger ni om kreditkort? Är det bara ett sätt för bankerna att håva in kunder? Eller kan man dra nytta av dom och isåfall vem erbjuder bäst förutsättningar?
Ska börja jobba i Stockholm i höst. Äger ej boende sedan innan. Sparande på ca. 350 k. Lön (från och med september på ca 50 k). Vet inte hur länge jag kommer vara kvar på jobbet – finns en risk för att jag kommer gå ner i lön inom något år.
Skulle gärna hyra men det verkar ju hopplöst. Är det galet att i min situation köpa något för typ 3 miljoner? Eller är det så folk gör?
Edit, lägger till lite info: Har tidigare pendlat från Uppsala och är leds på det. Så gärna ej mer än 30 min pendling enkel väg. Jobbet ligger mitt i smeten, tänk city. Bor gärna inte mindre än strax under 30 kvm, det är smärtgränsen.