u/Mamramro

Jag började plugga i höstas och allt kändes skitbra till en början. På insparken hittade jag snabbt ett gäng jag gillade och vi gjorde saker tillsammans både på och utanför skolan hela hösten. Jag hade bra kontakt med alla och jag trodde jag hade hittat mina kompisar som jag skulle ha kvar resten av plugget. Nu börjar slutet på min andra termin närma sig och det känns som att allt fallit isär.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft problem med att skaffa vänner, men på senaste tiden har mitt självförtroende i min sociala förmåga kollapsat. Det började med gruppchatter i syfte att träffas och plugga där jag inte var med, sen övergick det till att träffas och köra paddel utan att höra av sig, och nu ses de ofta utan att bjuda in mig. På Valborg var exempelvis alla förutom jag inbjudna till en förfest hos en av killarna. Enda gångerna jag faktiskt får följa med nu för tiden är när planer görs på plats och jag har chansen att säga ”jag hänger med”. Jag sitter med de på varje föreläsning och vi stannar med varandra för att prata och plugga efteråt, men det känns som att jag blivit helt bortglömd utöver det.

Jag fattar inte hur jag hamnade här. Jag har aldrig sagt eller gjort något taskigt mot någon av dem. Jag har aldrig varit i den här situationen i hela mitt liv men nu känns det som att jag är helt körd tills nästa termin när jag förhoppningsvis kommer ha möjlighet att träffa andra. Det är som att jag svansar efter folk som inte gillar mig. Jag avskyr den känslan och att vara i denna position.

Jag är tjenis med flera andra som jag tycker verkar trevligare och mer inbjudande än mina nuvarande ”kompisar”, men skulle känna mig lika mycket som en desperat tiggare ifall jag bjöd in mig själv i deras grupper som jag gör hos mina nuvarande kompisar.

Vill även understryka att jag inte riktigt beskyller mina kompisar. Har själv varit i positionen där jag och andra tagit avstånd från någon för att man helt enkelt inte klickar. Ofta finns det ingen konkret anledning varför sånt här sker, men det gör nästan bara saken värre. Vi klickade skitbra ett tag men sen hände bara något, och gradvis har jag känt mig mer och mer oönskad,

I just started uni last fall and at the start it was very exciting to meet new people, but right now I feel like I don’t have a ”real” connection with anyone. I have a very large group of friends that I sit with during lectures and we occasionally do things outside of school, but I feel like I’ve missed my opportunity to really connect with anyone on a deeper level.

I’ve ignored it as nothing up until now. Just today we had a lesson in a smaller class where everyone was supposed to divide themselves into even smaller groups of 2-3 people to write a papper. Me and my friends were all in this smaller class, and when the teacher told us to divide into smaller groups it hit me. Everyone immediately grouped themselves together and I was left without anyone. I asked one of the guys who I’m closer to than others but he just brushed it off and went with others.

Words can’t describe the embarrassment I felt when I had to tell the teacher that I had no group, and he had to pair me with someone I’ve barely talked to. I’ve never EVER been in a situation like this. I’ve never had trouble making friends and I’ve always been close with a lot of people. This is completely new to me and I feel completely isolated.

I just don’t know what to do. I like my friends but it feels like they just don’t really like me. Like I said I’ve felt like this for a while but today I genuinely felt embarrassed about it, like I’ve been outed as ”that one guy” in the group that nobody really likes. My confidence in myself has been slowly declining as I’ve started to feel more isolated, but today it plummeted hard.