Vill att livet ska kännas värt att leva. Är det kört?
Jag är snart en 30 årig man och har varit sjukskriven 100% sedan 2021 pga grov psykisk ohälsa. Kort så har jag c-ptsd, eips och autismdrag som stör mig till vardags. Jag försökte leva mitt liv ”normalt” och passa in i samhället. Detta var ett utav de dummaste besluten jag tog. Allt som jag har gått igenom hann i kapp mig efter studenten och det kom som en fet smäll och jag gick in i väggen. Jag var ung, jag trodde det skulle funka, för det funkade ju ett tag...
Den sista traumatiska upplevelsen hände när jag var 16 år och höll på tills jag blev 17. Det var under den händelsen jag gjorde mitt bästa med att komma in på gymnasiet. Jag gick IM och behövde verkligen kämpa på rejält ett år för att kunna komma in på en linje. Jag har totalt missat 5-6 år i skolan som liten men jag lyckades klara av de sakerna jag behövde för att komma in på en linje i gymnasiet. Jag klarade av gymnasiet men hade givetvis problem och mycket svårt att lära mig saker. Nu som vuxen så kan jag nästintill ingenting. Ingen process händer när jag försöker lära mig saker, det är svart, jag kan sitta och genuint försöka mitt bästa men ingen process händer, absolut ingenting. Det kommer inte ens in i örat. Jag har inga färdigheter, ingen har lärt mig sånt. Jag har inte haft en pappa, min mamma har inte kunnat hjälpa mig för att hon mådde dåligt själv och har IF. Mina syskon är också traumatiserade och de försökte sitt bästa med den energi de hade. Jag är 30, jag kan knappt något. Jag försöker, inget händer, det är svårt för mig. Vården är det strul med, behandlingar som har ställts in, långa köer osv. Jag vill jobba men jag är så inkompetent att ingen kommer vilja anställa mig. Jag är endast kvar på denna jord för min familjs skull, men varje dag vill jag dö och jag genuint önskar att jag kunde dö utan att andra ska känna smärta.
Samtidigt som jag vill dö så har jag ett litet litet ljus inom mig som säger till mig att min största önskan i livet är att jag ska få känna glädje en hel dag utan att någon negativ känsla ska slå till mig. Att jag ska kunna fungera "normalt" som jag ser många göra. Karriär, socialt, utseendemässigt, stabilt mående, jag vill ha det. Jag vill verkligen att livet ska vara värt att leva. Jag vill ha den känslan. Jag vill inte vara självmordsbenägen längre, jag vill inte vara inkompetent längre. Jag vill att allt ska försvinna.
Ni som har det jag önskar och vill ha, hur känns det känslan?