M48, fick reda på för 3 månader sen att frugan (F44) har stor sannolikhet att få bröstcancer. Inom ca 2 veckor efter detta bestämdes att hon skulle operera bort brösten. Sedan 1,5 månader har vi pratat om att hon kanske ska göra en bröstrekonstruktion. Hon har även diskuterat med några nära vänner. Nu verkar det luta åt att det inte blir någon bröstrekonstruktion. Frugan tänker så att barnen är färdigammade och hon har alltid gillat att klä sig lite pojkigt.
Hon är rätt bestämd över det hela och jag vill inte gå emot hennes fria vilja. Den här nya situationen är ovan för mig. Jag har nog alltid varit en bröstkille och då tappat attraktionen över en tid. Det känns inte sjysst mot nån av oss att fortsätta så här. Igår kväll la jag fram det så finkänsligt som möjligt, det verkade landa någorlunda.
Jag satte mig för att se senaste avsnittet av Z-TV-dokumentären. Frugan gick ut i garaget och jag tänkte inte mycket mer på det, men senare kom hon in i TV-rummet med hagelbössan och sköt mig så att det snuddade smalbenet. Då ställde jag mig upp och puttade ned henne i en fåtölj och toksprang ut i garaget för att hämta ett tält. Den sista natten har jag sovit i tältet i skogen.
Jag tänker att jag kan bo här fram till midsommar och sen försiktigt närma mig henne för att komma överens om huset och ungarna. Eller borde jag vänta ännu längre med att ta kontakt igen?