u/Conscious_Earth7975

Idag är det många unga som väljer bort alkohol. Istället läggs fokus på annat som träning och hälsa. Jag är idag 26 och hadde under en period en onsund relation till alkoholen. Den blev ett måste för att kunna möta nya människor och det hela spårade ur i en alkholism. Idag är jag nykter och mår så mycket bättre, har mer fokus på de saker som jag verkligen uppskattar i livet.

Jag vet att jag inte är den enda som haft problem me flaskan och undrar varför så många "äldre" på ex sociala medier, tycker det är dåligt att unga dricker mindre. Tänk vilka kostander vi sparar i rehab, lob och annan alkohol relaterad vård och tvång. Samt vilka resurser som frigörs från polis och vård.

Jag kan förvisso förstå att vissa tycker att kulturen kring ex mikrobryggerier riskerar att försvinna. Men är det verkligen så illa att unga dricker mindre? För man kan väll ha kul utan alkohol ändå?

Min familj är liten, jag umgås endast med min bror och mamma. Pappa har jag en dålig relation till då han varit frånvarande och mormor är dement. Vi ses ibland men man får inte så mycket utbyte, hon glömmer vem man är efter varje besök.

Runt om mig har jag vänner som snackar om sina familjer hela tiden, det är stora fester och middagar och verkar vara en enorm gemenskap. Som jag aldrig fått känna på, det närmaste jag kommit är väll via engemang i föreningar och när jag varit med mina barndoms vänner.

Jag vill inte tänka negativt om min familj, jag kan inte påverka det och jag är glad för det lilla jag har. Men trotts detta så ganger svartsjukan när jag hör mina vänner berätta om sina familjer.

Hur ska jag lyckas komma bort från den destruktiva tanken? Tanken äter upp mig och gör att jag tappar fokus på de fantatiskt vänner jag har. Samt min fantastiska mor som alltid finns där, i vått och torrt.